Mamma, pappa, barn
Den första tjejen jag ser i programmet är gravid. Hon bor hemma hos sin mamma och är fortfarande tillsammans med pappan. Inga konstigheter. Sen ser jag att hennes mamma lagar gröt åt henne. Hon får den serverad och allt. Som tack får hennes mor en kommentar om att den inte är som hon vill ha den. Men hallå? Kan man inte ta hand om sig själv, hur ska man då kunde ta hand om ett barn? Det är min första känsla. Dagens ungdomar får vara barn väldigt länge, vilket är positivt, men det är också ett tecken på att man inte är redo att bli mamma eller pappa i ung ålder. Vad kan man om livet liksom? Jag är 20 och är inte riktigt där än, alltså att jag kan ta hand om mig själv till 100%. Jag har visserligen en hund, men han blev vuxen på 2-3 år medan ett barn är ett barn i 18 år.
Vidare till hur det hela kan vara så vanligt? För det verkar rätt vanligt om du frågar mig. Jag gissar att det ofta är av "misstag" som unga blir gravida. Det är väl knappast något man planerar när man är så ung. Vi lever i Sverige, ett sexmedvetet land, ett land med sexualundervisning i skolan och där man får gratis kondomer när man är ung, man får gratis dagen-efter-piller och här i västernorrland får man dessutom rabatt på p-preparat när man är under en viss ålder. Självklart kan olyckor ske ändå, fast man är väl förberedd.. Men jag undrar ändå hur det kan vara så pass vanligt? Man hör om det hela tiden. Är det den sexuella pressen man känner som tonåring som gör att man slarvar? Nja, det är ju så många andra som "lyckas". Jag kanske är ute på djupt vatten nu, men de här känslorna får jag av att se programmet.
Det kopplar även till andra länder, så som t.ex. USA. Där har man inte har samma sexundervisning som här, om ens någon alls? Ungdomarna har nada koll på saker. En grej som verkligen fastnat på mitt minne förevigt är en grej jag såg på tv för många år sedan nu. Ett dokumentärt sjukhusprogram från USA. En kvinna kommer in och säger att hon tror att hon är gravid. Varför? Jo hennes svar blir att hennes kille har spytt hela morgonen och hon har "hört" att man spyr om man är gravid. Men hallå? How sick? och detta i ett land som USA?
Så kan vi ju alltid spinna vidare till den här artikeln i Aftonblat. Helt sjukt. Varför är folk så EMOT abort, det är kvinnornas kroppar, man måste få göra som man själv vill, vad som känns rätt. Och det här är ju bara FEL!
Jag tycker alltså inte illa om unga föräldrar eller så, jag undrar bara hur man hamnar där, i dagens Sverige? Och vissa är alldeles uppenbart inte redo för det, men kroppens barnbegär vinner över hjärnan och man behåller barnet. Eller?
Sen kan man spinna vidare på en massa annat intressant, men inlägget är långt nog som det är.
Abort - Tar vi det för givet? Det finns länder där det fortfarande är olagligt, länder som Irland, ett europeiskt land. Hur sjukt är inte det? Den där ***** katolska kyrkan bara lägger sig i saker..Vill inte bli pappa - Vem ska bestämma om abort? Läste nyligen en artikel (tror det var aftonbladet) om män som tvingats in i faderskapet. Jag blir lite kluven, men samtidigt är det ju lika viktigt att skydda sig som man som kvinna. Men när kvinnor lurar män har det gått för långt.Det allra äckligaste är väl ändå att det faktiskt finns en liten "klocka", en sådan där som man hört talas om under tonåren. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i barn, är det fortfarande inte. Ger någon mig ett barn har jag absolut ingen aning om vad jag ska göra med det. Men jag kan ändå inte förneka att min livmoder har spökat för mig det senaste året. Man blir nästan mörkrädd! Orättvist, män får fler år på sig.. Det är verkligen motstridiga känslor när man får hålla i en sådan här liten knodd:
Kusinsonen och amerikanen Axel är lyckligt lottad som har en svensk mor ;)
Farligt charmigt barn by the way.
Åh fan-upplevelsen
Det är tydligen så att länstyrelserna har tagit över djurskyddstillsynen från kommunerna. Den här artikeln jag läste handlade om att de nu ska kolla på ALLA uppfödare i hela landet och att folk är rädda för dem. Detta eftersom de verkar ha gjort en massa konstigt, så som att beslagta djur som har det hur bra som helst. Jag tänkte ta upp några sådana grejer sen också.
Men först! De har alltså tänkt besöka alla uppfödare. Då menar de förstås alla som har registrerade kennelnamn, men det finns hur många andra uppfödare som helst! Jag säger inte att de med registrerade namn är seriösare, det finns en del stolpskott där också, men jag gissar ju att det är en större procent av bra, vettiga hunduppfödare i den kategorin eftersom de måste följa vissa regler. Genom åren har man hört allt möjligt om hunduppfödare som skulle ha sina hundar i burar hela dagarna, uppfödare som föder upp för pengarnas skull (det går inte att tjäna pengar på seriös hunduppfödning), uppfödare som ger sina valpköpare konstiga rekommendationer (som att hunden kommer dö om den går längre promenader än 10 min). Självklart kan man inte lita på alla rykten, men det finns många dåliga människor därute.
Sen finns det också många, många, många dåliga hundägare. Om jag vore en länstyrelse så skulle jag börja med att kolla alla hundägare som har ett koppel- eller munkorgstvång på min hund. För hur många följer det egentligen? Det finns många som inte vet hur man tar hand om en hund, hur man uppfostrar en hund och människor som har baktankar med att skaffa en hund. Det är de som är faror för samhället, inte hundarna.
Artikeln tar upp några punkter med saker som olika länstyrelser har gjort än så länge. Bland annat:
- En uppfödare fick en anmärkning för att den inte hade ett speciellt sjukrum ifall hundarna skulle bli dåliga. Men hallå? Är det någon som har det? Det säger väl allt om att tjänstemännen i länstyrelsen inte har någon koll på vad de har att göra med. När hunden är sjuk, vart har man den då? Jo nära, nära i sängen som en i familjen. (Kanske inte alla, men hunden är ju inte en patient i hemmet liksom)
- Krävt att en uppfödare ska avliva 2 hundar för att de var för gamla. Okej, ibland är det rätt att avliva en hund som lider, men ENDAST argumentet att hunden är gammal är fel.. Mår hunden bra i övrigt så är det väl bara ett bra tecken på fina gener och kvalitativ avel inom uppfödningen? Ska vi börja avliva människor när de fyller 100 också? Ni hör ju själva hur sjukt det låter.
Dessa två grejer var väl de jag reagerade på mest. Sen var det olika beslag, men man vet ju faktiskt inte hur fallen såg ut, det kanske var dåliga uppfödare? Vad vet jag.
Ska väl avsluta med att jag inte har någon aning om hur källkritiken är i den här artikeln. Tidningen är väldigt flummig och man kan inte riktigt se om det är en insändare eller en artikel av reporter. Dock finns inte undertecknad, Lisbeth Högman, med bland redaktionsmedlemmar. Men hon har skrivit 3 grejer på samma uppslag. Men man ska inte tro på allt man läser, men stämmer det här så tycker jag det är helt sjukt faktiskt..
Familjemedlemmar
Svininfluensan
Själv kunde jag nog inte bry mig mindre. Jag blir sällan sjuk, dessutom är jag inte så förtjust i sprutor. Därför bestämde jag mig för läänge sedan för att inte vaccinera mig. Dessutom vet man ju inte vad det är för vaccin egentligen, vilka bieffekter det kan ha och så. Blir jag sjuk så blir jag sjuk, jag kan liksom ändå inte få influensan mer än en gång! Om den nu inte skulle mutera sig och komma i en ny version förstås.
Jag undrar hur många som vet att de många vaccin är sjukdomen eller smittan i förminskad form? T.ex. Hepatit, då får man sjukdomen injekterad i armen. Eftersom immunförsvaret lär sig att känna igen bakterierna och lättare brottas med dem nästa gång så är man immun i många år framåt. Gissar att svininfluensavaccinet är något liknande, och dessutom är det ju ett levande vaccin.
Mina föräldrar tillhör båda en prioriterad grupp, de jobbar på sjukhus. Mamma har redan tagit första sprutan men det verkar som att pappa inte ska göra det vad jag har hört. Jag är lite nyfiken på hur många procent av Sveriges befolkning som tänker vaccinera sig!
Hur resonerar ni andra kring det här?
Hade ingen bild på en gris, men en liten söt igelkott istället :)
Veckans inne och ute
På första plats, såklart, småbarnsföräldrar och sen bebisar på motsatt sida då jag börjat tycka mer om dem det senaste halvåret. Säger det med lite bitterhet, men men.
Att sitta framför TVn hör inte sommaren till (dock datorn, det kommer jag aldrig ifrån), istället sitter jag med en god bok sådär på kvällskvisten.
Skulle jag vara tvungen att slänga antingen mobilen eller ipoden just nu så skulle det bli mobilen. Många skulle nog säga tvärt om men jag älskar min ipod!
Det härligaste just nu är att gå långa promenader, bara jag, Urax och ipoden :D
Så att säga = min nya innefras :P
Aaarrgh!
JÄVLAPISSHELEVETESNORUNGSJÄVLARHÅLLKÄFTENFÖRHELVETEDRAÅTHELVETESPISS!!!!!
Så nu har jag svurit av mig lite så förhoppningsvis ska resten av texten i det här inlägget vara fritt från sådana ord. Men har nog redan gett ifrån mig flera av dem idag, muntligt.
Jag har en hund, en hund av en lite reserverad ras. Nu är han inte så farligt reserverad som en del andra av rasen, men det har ändå blivit så att han är rädd för barn. Generellt är det så att barn är svårare för hundar att läsa. De flesta hundarna bryr sig inte, men sen finns det dom som gör det. Urax reagerar genom att skälla. Jag har hittat ett väldigt bra sätt att lugna ned honom på och han är på god väg att sluta helt. Problemet är när barn lägger krokben för mig genom att reta honom medvetet.
Idag skulle jag till Sandra en sväng. När jag kom dit visade det sig att hon inte var hemma än så fick vänta en liten stund. Då sätter jag mig på trappan utanför trapphuset. Urax blir alltid lite orolig av att sitta still ute också, ännu något vi behöver träna på. Några ungar leker i lekställningarna ett 10-tal meter ifrån oss och det har jag inget emot. Det är bra träning för Urax så han lär sig ignorera dem istället. Men när sedan en av ungarna börjar springa mot oss och glo så blir han orolig och jag föröker lugna honom. Jag har temperament, det ska man ha klart för sig, så redan där börjar jag irritera mig. Men jag säger inget. Efter en liten stund slutar tjejen hålla på. Men när hon sätter igång igen så frågar jag snällt om det är så att hon ska in genom dörren (bakom oss) men hon säger nej och börjar skälla på hunden. Sen blir det som en liten mobb som sätter igång och Urax skäller ju såklart tillbaka. Jag börjar bli grov i munnen och skriker åt ungarna att ge sig för han är rädd. Försöker få kontakt med föräldrarna men de bryr sig inte utan säger något på sitt språk till barnen en gång utan resultat. Tillslut slänger jag ur mig att jag har god lust att smälla till ungen och då kommer såklart en av mammorna fram och börjar slänga käft med mig. Jag sa aldrig att jag skulle slå ungen, det gör väl faktiskt ingen frisk människa, men jag hade god lust. Sandra och Pernilla kom i varje fall och räddade mig så jag slapp undan morsan.
När jag sedan skulle hem så kommer ungarna igen, värre än någonsin. Det var typ som att föräldrarna sagt till dem hur de skulle bete sig när jag kom ut igen. Usch.. Sandra och Pernilla som jobbar på dagis försökte få dem att sluta på ett lite lugnare sätt än jag men det hjälpte inte heller.
Vad är det med föräldrar att lära ungarna skälla när de ser en hund? Jag har blivit "förföljd" av en morsa med barnvagn då hon hela tiden pekade och sa voff voff. Nej, jag har redan börjat skissa på en insändare till Nerikes Allehanda för jag börjar bli så trött på alla föräldrar som sätter krokben för min hundträning. Jag försöker ta mitt ansvar som hundägare, men det är inte alltid så lätt när inte folk kan ta sitt ansvar som föräldrar.
Urax och Idefix är ju mina barn, tänk om jag skulle gå fram till deras unge och gång på gång säga ga ga ga som en baby. Då skulle nog föräldrarna bli väldigt upprörda.
Min ögonsten
