Ylvan

Satte på tvn. På femman visades Outsiders, ett program jag tycker kan vara riktigt intressant ibland. Ikväll handlade det om unga tonårsmammor och provocerade fram en hel del känslor hos mig. Tänkte därför skriva av mig lite i bloggen.

   Den första tjejen jag ser i programmet är gravid. Hon bor hemma hos sin mamma och är fortfarande tillsammans med pappan. Inga konstigheter. Sen ser jag att hennes mamma lagar gröt åt henne. Hon får den serverad och allt. Som tack får hennes mor en kommentar om att den inte är som hon vill ha den. Men hallå? Kan man inte ta hand om sig själv, hur ska man då kunde ta hand om ett barn? Det är min första känsla. Dagens ungdomar får vara barn väldigt länge, vilket är positivt, men det är också ett tecken på att man inte är redo att bli mamma eller pappa i ung ålder. Vad kan man om livet liksom? Jag är 20 och är inte riktigt där än, alltså att jag kan ta hand om mig själv till 100%. Jag har visserligen en hund, men han blev vuxen på 2-3 år medan ett barn är ett barn i 18 år.

   Vidare till hur det hela kan vara så vanligt? För det verkar rätt vanligt om du frågar mig. Jag gissar att det ofta är av "misstag" som unga blir gravida. Det är väl knappast något man planerar när man är så ung. Vi lever i Sverige, ett sexmedvetet land, ett land med sexualundervisning i skolan och där man får gratis kondomer när man är ung, man får gratis dagen-efter-piller och här i västernorrland får man dessutom rabatt på p-preparat när man är under en viss ålder. Självklart kan olyckor ske ändå, fast man är väl förberedd.. Men jag undrar ändå hur det kan vara så pass vanligt? Man hör om det hela tiden. Är det den sexuella pressen man känner som tonåring som gör att man slarvar? Nja, det är ju så många andra som "lyckas". Jag kanske är ute på djupt vatten nu, men de här känslorna får jag av att se programmet.

   Det kopplar även till andra länder, så som t.ex. USA. Där har man inte har samma sexundervisning som här, om ens någon alls? Ungdomarna har nada koll på saker. En grej som verkligen fastnat på mitt minne förevigt är en grej jag såg på tv för många år sedan nu. Ett dokumentärt sjukhusprogram från USA. En kvinna kommer in och säger att hon tror att hon är gravid. Varför? Jo hennes svar blir att hennes kille har spytt hela morgonen och hon har "hört" att man spyr om man är gravid. Men hallå? How sick? och detta i ett land som USA?

   Så kan vi ju alltid spinna vidare till den här artikeln i Aftonblat. Helt sjukt. Varför är folk så EMOT abort, det är kvinnornas kroppar, man måste få göra som man själv vill, vad som känns rätt. Och det här är ju bara FEL!

   Jag tycker alltså inte illa om unga föräldrar eller så, jag undrar bara hur man hamnar där, i dagens Sverige? Och vissa är alldeles uppenbart inte redo för det, men kroppens barnbegär vinner över hjärnan och man behåller barnet. Eller?

Sen kan man spinna vidare på en massa annat intressant, men inlägget är långt nog som det är.
Abort - Tar vi det för givet? Det finns länder där det fortfarande är olagligt, länder som Irland, ett europeiskt land. Hur sjukt är inte det? Den där ***** katolska kyrkan bara lägger sig i saker..
Vill inte bli pappa - Vem ska bestämma om abort? Läste nyligen en artikel (tror det var aftonbladet) om män som tvingats in i faderskapet. Jag blir lite kluven, men samtidigt är det ju lika viktigt att skydda sig som man som kvinna. Men när kvinnor lurar män har det gått för långt.

   Det allra äckligaste är väl ändå att det faktiskt finns en liten "klocka", en sådan där som man hört talas om under tonåren. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i barn, är det fortfarande inte. Ger någon mig ett barn har jag absolut ingen aning om vad jag ska göra med det. Men jag kan ändå inte förneka att min livmoder har spökat för mig det senaste året. Man blir nästan mörkrädd! Orättvist, män får fler år på sig.. Det är verkligen motstridiga känslor när man får hålla i en sådan här liten knodd:

Kusinsonen och amerikanen Axel är lyckligt lottad som har en svensk mor ;)
Farligt charmigt barn by the way.