Idag hade vi en muntlig presentation i skolan. Inget föredrag jag direkt tränat jättemycket på, men det hör inte hit. Saken är den att muntliga presentationer har alltid varit en ångest-grej för mig, som för så många andra. Men idag kom jag på mig själv med att vara så stolt över mig själv, för det är inte alls speciellt jobbigt längre. Hur det gick till vet jag inte riktigt.. Men det känns bra.

Det hör dessutom ihop med en del andra ångest-grejer jag har haft/fortfarande har. Så jag tänkte lägga upp en liten "tidslinje" på en positiv livsutveckling.



1995-2001

 Jag har svårt att svårt att ringa alla kompisar utom min allra bästa vän på den tiden
 Jag får ofta höra "prata högre" och "jag hör inte" från klasskompisarna när jag ska redovisa muntligt
 Jag blir periodvis mobbad för mitt hästintresse (eller egentligen för att jag är annorlunda, men det kan ju folk inte säga rätt ut). Det ska sägas att jag ändå hade en rätt bra klass, är kompis med flera av dem på facebook idag. Vissa saker måste man lägga bakom sig.



2001-2004

 Jag kan inte beställa mat själv på exempelvis McDonalds
 Jag får panik när jag får veta att vi ska ha muntlig redovisning i skolan
 Jag är skitnervös dagarna innan och får svårt att koncentrera mig
 Jag sitter och skakar under lektionen när det är dags för redovisning
 Jag får en hel hög nya vänner på högstadiet



2004-2006

 Jag har fortfarande svårt för muntliga redovisningar
 Jag är på min kusins bröllop och är totalt oförmögen att småprata med mina bordkamrater
 Jag är inte toppenflitig på att skaffa nya vänner, hänger mest på när mina vänner träffar nya människor
 Jag kan beställa mat själv!
 Jag darrar inte längre innan redovisning



2006-idag

 Jag kan redovisa muntligt, högt och tydligt, med endast lite nervpirr precis innan
 Jag kan skaffa vänner själv, även fast det fortfarande kan bli bättre
 Jag kan kallprata med personer, och det utan att tycka att det är jobbigt
 Jag börjar bli bättre på att ringa telefonsamtal
 Jag har fortfarande svårt att närma mig främmande människor
 Jag låser mig fortfarande när jag ska ringa vissa samtal

En lite sen lista som jag tänkt skriva nu i en vecka. 2009 alltså..

Årets bästa: Flytt till egen lägenhet

Årets värsta: Farmors begravning

Årets band: Paramore

Årets artist: Whitney Houston

Årets låt: Like I never left med Whitney Houston feat. Akon

Årets partylåt: 3 med Britney Spears

Årets sommarplåga: Ayo-technology med Milow

Årets bok: Breaking dawn (med the host på stadig andraplats) av Stefanie Meyer

Årets tidning: Aftonbladet Lördag: Härliga hem (korsordsdelen)

Årets film: Avatar

Årets tv-serie: The big bang Theory

Årets uteställe: Strömpis

Årets tidsfördriv: Facebook.com

Årets hundras: Papillon

Årets färg: Lila

Årets plagg: Klänning

Årets bloggare: Foki

Årets maträtt: Palt

Årets alkohol: Bacardi Breezer Lime

Årets frukt/bär: Vindruvor

Årets onyttighet: M&Ms

Årets beroende: Skönlitteratur

Årets heting: Chester Bennington


Mums :) Höstens godsaker har varit sorbé och M&Ms

2009 har jag:
- Smilat mer
- Motionerat mer
- Sovit mer
- Läst mycket skönlitteratur
- Börjat ta hand om min hy
- Bytt schampoomärke 2 gånger
- Festat mer
- Smsat mer
- Träffat mer människor
- Pratat mer
- Flyttat till min första egna lägenhet
- Praoat på tvärsnytt i två veckor



Det har hänt mycket under tvåtusennio, framför allt har jag utvecklats otroligt mycket på det personliga planet.

+ Numera kan jag faktiskt kallprata med personer. Istället för att stressat fundera på vad man ska säga utan att komma på något så går det nu ganska enkelt att bara snacka om något random med personer man inte känner så väl.

+ Mitt självförtroende är på topp och det är här för att stanna! Man har ju alltid haft ups and downs men nu känner jag mig stark och tycker om mig själv för den jag är, och det kan bara bli bättre! Känner verkligen att jag kommer surfa på den här vågen länge.

+ Jag har träffat otroligt mycket nya människor iår om man jämför med tidigare år. Det hör alla gånger ihop med att jag blivit mer social och lärt mig prata om ingenting. Jag har fortfarande en bra bit kvar, men jag är så mycket mer social än jag varit tidigare.

- Jag har tränat mycket mindre hund iår, vilket är sjukt tråkigt och jag är lite besviken på mig själv. 2010 ska bli ett hundår!

2010 ska jag:
+ Ta för mig mer
+ Umgås mer med folk
+ Utvecklas mer som fotograf
+ Berätta oftare för vänner och familj hur fina de är
+ Dansa mer
+ Fotografera mer
+ Hångla mer
+ Träna mer hund
+ Tävla mer hund

När man flyttar ut ur boet vet man inte riktigt hur allt går till. En sak jag har fått lära mig under mitt första år som "egen" är hur lång tid saker faktiskt räcker. Idag tog min första låda tvättmedel slut. Minns tydligt när jag stod där i affären och skulle välja sort. Min tanke var att fan vad dyrt det är! Måste man verkligen köpa en för vit och en för kulör. Ringde mamma och fick lite hjälp. Slutade med att jag köpte det billigaste ICA-tvättmedlet för snål är man ju. Men sedär det var inte så dyrt ändå, för det räckte ju i ett år typ.

Andra saker som räcker lääänge är diskmedel, rengöringsmedel, lös-te och ketchup. Min bror Åke skulle inte hålla med om den sista, men han äter mycket mer mat med ketchup. Jag äter det bara till köttbullar, korv med bröd och hamburgare, och det är inte rätter jag äter så himla ofta.

Karriär och arbete. Bläh vad jobbigt att bara tänka på det. Jag har alltid haft problem med att bestämma mig för vad tusan man ska göra resten av livet. Inte någon direkt ångest, men bara helt omotiverad till något yrke. Det är så här att jag skulle kunna tänka mig att göra något med hundar, något med foto, något med webdesign, men vad? Det är ju mest sådana här flummiga yrken. Vore mycket lättare med ett yrke som t.ex. sjuksyrra. Då går man utbildningen och sen skaffar man ett jobb. Just nu känner jag verkligen att det kommer bli något med egenföretagande, men jag har inte en susning om inom vilken kategori. Känns som att det skulle kunna vara vad som helst. En annan flumidé jag fått på sistone är författare, vore ju himla skoj. Dock inte så lätt.. Varför ska det vara så svårt?

När min klass hade en monter på fotomässan satt jag och kollade på en intervju med min lärare online. Tyckte det var ganska intressant. De pratade om varför killarna dominerar fotografyrket och min lärare Anna trodde det var för att tjejer oftare tänker att det är en kul hobby men att de aldrig skulle kunna jobba som fotografer, att de inte tycker sig vara tillräckligt bra. Tror det ligger något i det.


Jag tyckte om att vara en liten ansvarslös fjortis!

Nu skulle det här inlägget kunna handla om något så tråkigt som hur mycket man får göra med en nyhetsbild (något vi diskuterat mycket i plugget från och till) men det ska det inte göra. Istället ska det handla om hur mycket tonårstjejer fixar sina bilder innan de lägger ut dem på nätet osv. Eller vi kanske inte ska kalla alla tonårstjejer, för även jag gör ju saker med mina bilder innan jag lägger ut dem, skillnaden ligger väl kanske i hur mycket jag faktiskt tycker är okej och hur mycket jag faktiskt gör.

1. En kamera fångar upp alla små skavanker i t.ex. hyn, saker som man inte ser förutom om man studerar sitt ansikte i en spegel, ordentligt. Ju bättre kamera, desto mer skärpa såklart. Jag har lärt mig/tycker därför det är okej att man tonar ner sådana skavanker i en bild, kanske inte att man behöver ta bort dem helt.

2. Det går rykten kring en del bloggare att de mixtrar med sina bilder. Frågan är, får stora bloggare inte ha kroppskomplex? Enligt mig är de egentligen inga kändisar på riktigt, de är fortfarande så unga (de jag pratar om i varje fall) och påverkas i sin tur också av alla bilder i tidningar och magasin. Vi har alla någon gång varit där, det har någon gång varit väldigt viktigt vilken bild man väljer ut. För mig var det på lunarstorm-tiden, men även nu på facebook-tiden har man ju lite tankar innan man faktiskt lägger upp en bild. Dessa bloggare har dessutom rätt stort tryck på sig, är de "fula" på någon bild är jag säker på att de får höra det.

3. Hur mycket har jag gjort med min headerbild och varför? Huden är uppmjukad med ett mjukt ljus. Ögonen är mättade och alltså lite blåare. Några finnar har blivit borttagna. Kontrasterna är ökade ordentligt. Saken är väl den är att det är min header. Det första man ser när man kommer in på min blogg. Jag trivs ändå rätt bra med mitt utseende i dagsläget, även på bild. Förmodligen bättre än många andra tjejer i min ålder. Men jag vet att min hy är finare i verkligheten än det blir på bild, men även att den inte är riktigt lika bra som i headern. Samtidigt får det mig dock att se allt det andra fina, som mina ögon som faktiskt inte är så pjåkiga. Som synes är min header ganska grynig, ett resultat av det dåliga ljuset vid fototillfället. Har samma bild på fejjan men där la jag aldrig på ett mjukt ljus. När jag sedan skärpte upp bilden fick min hy en ful och rätt gammal look (se exempel nedan). Jag kan faktiskt titta på min header med gott samvete och tänka att fasen vad snygg jag är, utan att känna att tänkt om jag faktiskt såg ut sådär. Det är en jävligt härlig känsla. Dessutom kan man fortfarande se några gamla ärr på hakan från finnar jag pillat på som ung. Jag skulle bara må dåligt om jag började suga in magen eller minska ned min näsa eller förstora brösten i datorn, det är ju inte jag på riktigt då! 

Här kommer en liten bildserie. Nu är inte färgerna rätt på dem för blogg.se gillar att förstöra bilderna när man laddar upp dem, som "fotograf" känns det viktigt att skriva sådant men vet inte hur många av mina läsare som ens märker det. Den sista bilden fick jag göra om från början så därför är den inte riktigt som headern, men jag har försökt göra liknande lite snabbt här på kvällen.


Bilden direkt ur kameran, i rawformat och äckligt platt och oanvändbar.


Här har jag fixat bilden så som jag fixar andra bilder, färger, kontraster, skärpa osv. Min hy ser förfärlig ut.


Softat hyn, tagit bort några finnar, mättade ögon (syns inte så bra här).

Vår i Sunkan

Bloggar är egentligen ingenting utan bilder. För att få en stor blogg måste man publicera bilder titt som tätt, gäller kanske inte politiska bloggar, men om man tänker vardagsbloggar. Precis som i tidningar så är det bilder som lockar till sig uppmärksamhet och i plugget får vi lära oss att bilderna är viktigast, lagom kul för jourstudenterna att höra :P

En sak som jag tänkt på många gånger är att många bloggar plockar diverse bilder lite här och varifrån när de inte har en egen bild de kan publicera. En bloggare som jag följer skrev en gång att hon fått en räkning skickad av en fotograf för bilder som hon olagligt publicerat på bloggen. Många vet inte ens hur det faktiskt ligger till, och många struntar säkert i det. Jag tror det är väldigt många som tar Googles bildsökning som enda stor bildbank där det bara är att plocka.

Som hobbyfotograf och -webdesigner så ligger såklart copyrighten mig varmt om hjärtat och jag har lärt mig rätta mig efter den när det gäller bloggen och så. Läser flera fotobloggar och man läser hela tiden om att de hittat sina bilder på andra bloggar och sidor. Det är tråkigt.

En till problematisk sak är ju att man inte får publicera bilder som föreställer andra människor hur som helst. Där får jag erkänna att jag fuskat lite grann.. Finns bloggare som faktiskt hänger ut folk på bild (och skriver dumma saker till bilden) och grejen är ju att de flesta fattar inte att det är mot lagen. Sen finns det bloggare som tror att det är okej att ta en bild bara för att det är dom på bilden, vilket faktiskt inte heller är okej. Frågan är om det är okej för fotografen att överhuvudtaget publicera bilden själv? Syns det vem det är på bilden så är ju svaret nej. Inte utan tillåtelse förstås!

Reagerar ofta över alla olika ovanstående saker på olika bloggar jag kikar in på. Det är ren vardagsmat!

Det är svårt sådant där. Satt ju själv på stallet.se när jag var liten och tog bilder som jag "hittat" på google. Nu som vuxen har jag hittat en massa bilder på mina hundar där och det vet jag ju vad jag tycker om det.

En annan lustig sak är att man inte alls har samma respekt för copyright när det gäller musik och sådant..

Det är väldigt svårt att tillfredställa många med sin blogg. Ofta undrar man hur de stora bloggarna har gjort. Många gånger tror jag det mer handlar om att det är en vana att kolla och bloggen kanske egentligen har blivit rätt dålig, så känner jag för t.ex. Kenzas blogg (vet att det finns fler än jag också). Jag fick rätt mycket kött på benen när jag gjorde B-uppsatsen kring Kenzas blogg med två klasskompisar. Vissa gillar inlägg där bloggaren bara skriver vad hon/han gjort eller ska göra. Själv tycker jag de är så tråkiga att jag helst hoppar över förutom om det är bilder. Sådana personer fanns det också i vår undersökning. 2 viktiga faktorer är mycket bilder och mycket inlägg. Det sistnämnda tror jag är en väldigt viktig faktor för att behålla läsare. Då tar det längre tid att sluta.

Läser själv ungefär 70 bloggar (räknade precis och trodde faktiskt att det var runt 30 bara :O). Däribland finns kända bloggar, lite större okända bloggar, hundbloggar och kompisars bloggar. Vissa är i stort sett inget att ha längre, men ändå ligger de kvar på listan och kollas regelbundet.

Anledningen till varför jag tar upp det här ämnet idag är för att en bekant till mig sa idag att min blogg var så tråkig. Det fick mig att fundera lite. Inte för att jag direkt tog åt mig, för jag skriver mest bloggen för jag tycker det är kul. Fast det är ju kul att ha några läsare också. Grejen är att jag hade en annan blogg för några år sedan. Då skrev jag längre inlägg och med lite djupare och fylligare innehåll. Vet att en kille skrev till mig att han tyckte min blogg var jättebra och hade länkat den från från blogg. Det var  jättekul att höra! Alla behöver sporrar. Men sen är det också det att många bara scrollar förbi om det är för mycket text. Är sådan själv. Men känner egentligen själv att jag borde publicera fler inlägg i kategorierna personligt och reflektioner (ny kategori idag) och sådant, för det tycker jag själv är kul.

En sak som jag tycker är viktigt när jag läser en blogg (bloggare som jag inte själv känner framför allt) är att personen bakom bloggen inte är rädd för att visa bilder på sig själv. Det är inget man direkt tänker på, men en blogg blir mycket trevligare och intressant när man verkligen vet hur en person ser ut. Att bara lägga ut få utvalda bilder är inte riktigt heller samma sak, våga visa lite misslyckade bilder också. Jag tycker ändå jag har en del bilder på mig själv i bloggen, lite dåligt på sistone kanske, men det kommer, det kommer.

Nå, hur många orkade läsa enda hit? Här kommer en bild som belöning!