Känslor kommer och går

Det är inte meningen att du ska fatta, meningen är att jag ska skriva av mig och att det ska sluta rinna för det svarta är slut.
----

Dagen började bra med att solen kom tillbaka och en sväng till stan för fika med uppsatsgruppen. Arbetet fortgår bra. Åt en skitgod sub på Coffee House.


Någon gång efter Grey's svartnade det igen. Det är svårt att tvingas säga adjö till någon man älskar så. Ibland är det orättvist, men andra gånger kan det vara ens eget fel. Ibland är det bådas.
Hur kunde Alex stå utanför och glo in när Izzie låg alldeles ensam. Alla har inte ens turen att kunna vara med den man älskar när de ligger för döden. Blev förbannad på honom. Jag hade tagit chansen om jag fått den. Cancer är orättvist.


Hur lämnar man någon ifred när man samtidigt inte vill något annat än fråga hur det är? Det är jobbigt att ge någon svängrum, men ibland måste man. Det är förbannat svårt att be om ursäkt, speciellt när man verkligen måste och verkligen vill.. Det borde egentligen bara vara att lyfta på luren, men vad säger man? Fattar man sig kort? eller förklarar man? Jag har lärt mig att förklaringar ofta betyder bortförklaringar.


Det onda kommer ut genom ögonen. Sakta men säkert rinner det jobbiga och fula ned för dina kinder samtidigt som ögonen färgas av rött. Just nu har jag bara en, en enda lurvig en. Men han duger och det är inte ett dugg synd om mig.


För många år sedan skrev jag i min dagbok att när jag är 18 så kommer det ha tagit slut. Det var väl kring den tiden som löven började vissna. Inget var som förut. Kommer det någonsin kunna bli det? Nej. Men det behöver inte betyda att man inte kan klättra i trädet mera. Jävla mobil och leva sitt egna liv! För det man inte vet lider man inte av..


3 underbara kvinnor som betyder/har betytt väldigt mycket för mig, alla är just nu frånvarande av olika anledningar. En förtjänar jag, en kommer alltid finnas i mina tankar och mitt hjärta, den sista vet jag inte riktigt vad som hände med. Och en bror som jag alltid kommer älska, även fast han är knasig, spelar D&D och dricker öl. och en hund som jag kan lita på i vått och torrt.

Det är inte alltid lätt att vara kvinna, men det är värt det när livet är bra. Och det kommer det bli igen, det vet jag. Jag ser redan ljuset i tunneln. Nu ska jag bara ladda mina löparben och kuta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback