Ylvan

JÄVLAPISSHELEVETESNORUNGSJÄVLARHÅLLKÄFTENFÖRHELVETEDRAÅTHELVETESPISS!!!!!

Så nu har jag svurit av mig lite så förhoppningsvis ska resten av texten i det här inlägget vara fritt från sådana ord. Men har nog redan gett ifrån mig flera av dem idag, muntligt.

Jag har en hund, en hund av en lite reserverad ras. Nu är han inte så farligt reserverad som en del andra av rasen, men det har ändå blivit så att han är rädd för barn. Generellt är det så att barn är svårare för hundar att läsa. De flesta hundarna bryr sig inte, men sen finns det dom som gör det. Urax reagerar genom att skälla. Jag har hittat ett väldigt bra sätt att lugna ned honom på och han är på god väg att sluta helt. Problemet är när barn lägger krokben för mig genom att reta honom medvetet.

Idag skulle jag till Sandra en sväng. När jag kom dit visade det sig att hon inte var hemma än så fick vänta en liten stund. Då sätter jag mig på trappan utanför trapphuset. Urax blir alltid lite orolig av att sitta still ute också, ännu något vi behöver träna på. Några ungar leker i lekställningarna ett 10-tal meter ifrån oss och det har jag inget emot. Det är bra träning för Urax så han lär sig ignorera dem istället. Men när sedan en av ungarna börjar springa mot oss och glo så blir han orolig och jag föröker lugna honom. Jag har temperament, det ska man ha klart för sig, så redan där börjar jag irritera mig. Men jag säger inget. Efter en liten stund slutar tjejen hålla på. Men när hon sätter igång igen så frågar jag snällt om det är så att hon ska in genom dörren (bakom oss) men hon säger nej och börjar skälla på hunden. Sen blir det som en liten mobb som sätter igång och Urax skäller ju såklart tillbaka. Jag börjar bli grov i munnen och skriker åt ungarna att ge sig för han är rädd. Försöker få kontakt med föräldrarna men de bryr sig inte utan säger något på sitt språk till barnen en gång utan resultat. Tillslut slänger jag ur mig att jag har god lust att smälla till ungen och då kommer såklart en av mammorna fram och börjar slänga käft med mig. Jag sa aldrig att jag skulle slå ungen, det gör väl faktiskt ingen frisk människa, men jag hade god lust. Sandra och Pernilla kom i varje fall och räddade mig så jag slapp undan morsan.

När jag sedan skulle hem så kommer ungarna igen, värre än någonsin. Det var typ som att föräldrarna sagt till dem hur de skulle bete sig när jag kom ut igen. Usch.. Sandra och Pernilla som jobbar på dagis försökte få dem att sluta på ett lite lugnare sätt än jag men det hjälpte inte heller.

Vad är det med föräldrar att lära ungarna skälla när de ser en hund? Jag har blivit "förföljd" av en morsa med barnvagn då hon hela tiden pekade och sa voff voff. Nej, jag har redan börjat skissa på en insändare till Nerikes Allehanda för jag börjar bli så trött på alla föräldrar som sätter krokben för min hundträning. Jag försöker ta mitt ansvar som hundägare, men det är inte alltid så lätt när inte folk kan ta sitt ansvar som föräldrar.

Urax och Idefix är ju mina barn, tänk om jag skulle gå fram till deras unge och gång på gång säga ga ga ga som en baby. Då skulle nog föräldrarna bli väldigt upprörda.


Min ögonsten