Ylvan

Bläh usch och fy.. Har tänkt hela vägen hem från förrådet vad jag ska skriva. Och även innan dess. Men nu känns det larvigt. Att blogga och att skriva dagbok, det är min terapi. Jag har väldigt svårt för att prata om hur jag mår och hur det känns, men att skriva är så skönt och så lätt. Sandra om någon har nog väldigt mycket erfarenhet av det då hon ofta fått dra ur mig saker. Men så fort jag sätter mig med dagboken och pennan eller som nu framför datorn så bara bubblar allt upp på en gång.

Jag skriker inombords för att jag vill bli hörd, men utanpå kan jag inte få ut ett enda ord. Just nu är jag väldigt kritisk mot mig själv. Jag är tyst, tråkig, ointressant, barnslig, elak och lat. Varför är mitt liv alltid så ointressant bredvid alla andras? Vad faan har jag gjort i mitt liv? Visst, jag är bara 19, men alla andra har ju faan gjort allt möjligt trots att de är unga.

Farmors begravning blir den 13 januari. Min hembiljett är bokad den 11:e. Faan nu måste jag ta ställning till om jag vill gå eller inte. Har inte så bra erfarenheter av begravningar vet inte alls om jag vill gå eller inte. Samtidigt är det ju min älskade farmor vi pratar om här.. Fan! Jag undrar hur Åke ska göra?

Vi var hos Maria F ikväll. Hade nog lika gärna kunna varit hemma. Så fort vi kom därifrån så började det rinna.. Johanna och Maria S bestämde att vi skulle ta en sväng förbi Birsta och lyssna på musik. Något om att de tyckte om att bara åka runt och lyssna på musik. Det var riktigt skönt på något sätt. Tårarna rann ju förstås, men det är något med tårar som är så jävla skönt! Jag vet inte ens varför jag gråter.. Vet inte om det är pga farmor eller om det är något annat. Det kanske inte ens finns någon anledning. Jag borde egentligen stanna hemma från skolan imorgon, men det finns ett ljus där som drar mig dit i varje fall. Så nu ska jag knoppa, börjar 10:15 imorgon.